Lena och konsten

Synd att man inte kan beställ inspiration, hade man kunnat det så hade jag nog lagt in en order på en stor dos inspiration och en stor dos enerig. När det är mycket jag vill göra så hamnar jag lätt i soffan och funderar på vad jag ska börja med. Och medans jag funderar på vad jag ska börja med, så går tiden och vips så är det kväll och dags att gå och lägga sig. Och på mitt nattduksbord ligger en hög med böcker som jag också vill läsa. Så då får det väl bli så att jag börjar om med mina funderingar i morgon. Så nu säger jag God Natt och ägnar jag resten av kvällen åt en god bok.

Lilla fröken som varit så rädd om sina lockar, tog saxen i egna händer och klippte sig.

 

Så härligt det är att promenera hem då solen skiner. 

 

 

"Stig upp varje morgon, hur du än mår, och gör dig beredda att låta ditt ljus skina."

Så står det skrivet på mitt kylskåp nu, jag har det som en daglig påminnelse om att vi bör ta tillvara på varje stund här på jorden. Och öppna vår blick för att se allt som är gott. Fokusera på det som är posetivt och unvika att se det mörka. Att välja ljuset. För ser vi oss omkring så har vi ju så mycket att glädjas åt. Så låt oss dela vår glädje med alla vi möter, för delad glädje är dubel blädje.

Så nu vill jag dela min glädje med er. Min syster .

En bok som handlar om meningen med livet. Lättläst och inspirerande. Guiden till den här boken är den danske filosofen Soren Kirkegaard. Måste erkänna att min nyfikenhet på honom har väckts, så jag får nog söka mig till bibliotket eller så blir det att beställa en bok av honom från nätet. Jag citerar ett stycke ur boken som triggade min nyfikenhet och fångade mitt intresse. Läs och tänk efter!

" Den som är bra på att lyssna till sig själv och följa med sina egna svängningar kommer tidigt känna att det är dags att utvecklar som människa, helt automatiskt kommer hon att lägga mindre vikt vid  det yttre, vid tingen och statusen, och i stället börja söka efter insikter och fördjupning. Den som inte är mottaglig för sina egna inre signaler travar på i samma spår, döv för att någontin inom henne protesterar, vill ändra riktning och gå vidare. Sakta stelnar hon, börjar känna att livet är meningslöst och drabbas av en slags tomhet som Soren kallar för Förtvivlan".

 

 

En härlig känsla sprider sig i kroppen när solen visar sig. Det är nästan så att man inte tror sina ögon, kan det verkligen vara möjligt? Efter veckor med grått och disigt väder och inte den minsta gnutta sol så kommer den äntligen fram och sprider sina strålar över oss. Underbart.

Jag tillbringat dagen i vår bygdegården. Vi har scotercafe där i helgen det är det första evenemanget i våra nyrenoverade lokaler.