VATTNET I MARS.
När jag kommer till sida 201 möts jag av den här dikten som uppfyller mina sinnen.
Vattnet i Mars.
det är en gren, det är en sten,en enslig tur
en tappad vante, en plötslig skur
det är fuktig sko mot blottad mark
ett lekfullt språng, en kvarglömd spark
det är tallens strut, ett halvsmält spår
ett plötsligt fall, ett retfullt sår
det är ekot av en tjuvskytts skott
det är harens slag, det är silvergrått
det är vänster vid dungen, vanans makt
det är förlorat och funnet, det är hittat förlagt
det är pälsen som fällts i rävens snår
det är slutet på mörkret, det är hoppet om vår
det är kroppen bredvig dig, det är andetag
det är maggropskänsla, det är nästan dag
det är allt du tänkt men sällan sagt
ett ögonkast, det är ordlös prakt
det är Kurre är hemma, en lerig tass
det är snuviga ungar och kö till dass
det är mössa, ändå, det är deras ej doms
det är bussen som kommer, en gnisslande broms
det är en liten gåva: en ensam stund
det är dörren på glänt och grannans hund
det är sånt du försakar och annat du får
det är slutet på vintern, det är hoppet om vår
det är lastbil med timmer i morgonens dis
det är trasten i skogen, ett knoppande ris
det är sångens rytm och doften av spån
det är stickan i fingret, blåsan på tån
det är nyputsat fönster och utvädrad mal
det är solen som lyser på träffade val
ett ögonblicks ånger, ett förnyat beslut
det är råget i ryggen, det är ondare krut
för i mars tisslar älven om stundande flod
det är slutet på väntan, det är hopp, det är mod
det är ihågkommen längtan och ofälld tår
det är slutet på väntan, det är doften av vår
Inga i boken ger den här dikten till sin dotter Eva för att gengälda hennes förtroende.
Så skriver hon vidare om det hon som förälder vill att dotter ska få med sig i livet. Hon skriver om skapandet och om avtryck, om det man sett och hört och lärt sig och det man lägger till av sig själv.
Det är ord som griper tag i mej, det är ord som även finns i mina sinnen, ord som jag önskat att jag kunnat formulera och dela med mej av till mina barn. Jag citerar några rader" Så kom ihåg att du är unik och att det ger dig rättigheter, men även att du sitter ihop med allt annat och att det ger dig ansvar. Och det borde även ge dig en viss ödmjukhet inför ditt eget skapande. Varje litet steg på vägen har tusen andra hjälpt dig att ta om du så är det ensammaste geniet i världen".
