Lena och konsten

Den här boken fick jag av fina dottern till julklapp och nu har jag läst den.  Först tyckte jag att den verkade lite kontsig men sen började trådarna redas ut. En lättläst bok som man får ta med en nypa salt.

Lördag och sovmorgon jag får ligga kvar i sängen hur länge jag vill ingen, väckarklocka som ringer och inga tider att passa. Läste ut "Vattnet i mars" innan jag steg upp. Det var en bra bok som jag kan rekomendera. Sedan blev det ett yogapass efter det tog jag hand om en överfull tvättkorg och varvade det med att måla. Såg också damernas stafett, oj så spännande, där satt jag i soffan och grät av glädje när jag såg hur lyckliga dom var över segern. Det är sant som det är sagt. DELAD GLÄDJE ÄR DUBBEL GLÄDJE.

 

När jag kommer till sida 201 möts jag av den här dikten som uppfyller mina sinnen.

 

Vattnet i Mars.

det är en gren, det är en sten,en enslig tur

en tappad vante, en plötslig skur

det är fuktig sko mot blottad mark

ett lekfullt språng, en kvarglömd spark

det är tallens strut, ett halvsmält spår

ett plötsligt fall, ett retfullt sår

det är ekot av en tjuvskytts skott

det är harens slag, det är silvergrått

det är vänster vid dungen, vanans makt

det är förlorat och funnet, det är hittat förlagt

det är pälsen som fällts i rävens snår

det är slutet på mörkret, det är hoppet om vår

 

det är kroppen bredvig dig, det är andetag

det är maggropskänsla, det är nästan dag

det är allt du tänkt men sällan sagt

ett ögonkast, det är ordlös prakt

det är Kurre är hemma, en lerig tass

det är snuviga ungar och kö till dass

det är mössa, ändå, det är deras ej doms

det är bussen som kommer, en gnisslande broms

det är en liten gåva: en ensam stund

det är dörren på glänt och grannans hund

det är sånt du försakar och annat du får

det är slutet på vintern, det är hoppet om vår

 

det är lastbil med timmer i morgonens dis

det är trasten i skogen, ett knoppande ris

det är sångens rytm och doften av spån

det är stickan i fingret, blåsan på tån

det är nyputsat fönster och utvädrad mal

det är solen som lyser på träffade val

ett ögonblicks ånger, ett förnyat beslut

det är råget i ryggen, det är ondare krut

för i mars tisslar älven om stundande flod

det är slutet på väntan, det är hopp, det är mod

det är ihågkommen längtan och ofälld tår

det är slutet på väntan, det är doften av vår

 

Inga i boken ger den här dikten till sin dotter Eva för att gengälda hennes förtroende.

Så skriver hon vidare om det hon som förälder vill att dotter ska få med sig i livet. Hon skriver om skapandet och om avtryck, om det man sett och hört och lärt sig och det man lägger till av sig själv.

Det är ord som griper tag i mej, det är ord som även finns i mina sinnen, ord som jag önskat att jag kunnat formulera och dela med mej av till mina barn. Jag citerar några rader" Så kom ihåg att du är unik och att det ger dig rättigheter, men även att du sitter ihop med allt annat och att det ger dig ansvar. Och det borde även ge dig en  viss ödmjukhet inför ditt eget skapande. Varje litet steg på vägen har tusen andra hjälpt dig att ta om du så är det ensammaste geniet i världen".