Drakryggen ock Himlastegen
I dag gjorde vi en liten utflykt till Dragryggen efter Lögdeälven.
Vi gicki de etthungraarton stegn ner och upp i Himlastegen.
Och njöt av den vackra utsikten.
Att vara på skulpturkurs.
Vi hade enfantastisk kursdag hos Laila Koukkari i Brån.
Vi var fem entusiastiska kvinnor som fick var sitt lättbetongblock att hugga in i.
Så där stod vi ute i solskenet och karva och slog oss in i våra block, för alla var nog lika spända på att få se vad som skulle växa fram i våra block.
Och samtidigt lite nyfiket kasta ett öga på våra kurskamrater för att se vad som växer fram i deras block.
Fem kvinnor med ett stort intresse för skapande och fem väldigt olika skulturer blev det.
Helt fantastisk att se vad som växte fram ur våra betongblock och så roligt, tiden bara rusade i väg.
När vi kände oss klara med själva skulpterandet var det dags att måla våra skulpturer.
Så nu känns det som om jag måste köpa mera block så att jag får hugga in i. Det blir spännande att se vad som döljer sig i de blocken. Längtar så....Men först ska jag nog göra den här klar.
Tack Laila och tack kurskamrater för en väldigt inspirerende dag som gav mersmak på skulpterande.
Att inte ha full koll.
I morse vaknade jag vid 6-tiden
och låg och läste den här boken.
Steg upp och gjorde yoga, åt frukost gjorde matsäck och packade en korg med hammare, kniv, stämjärn, sprayflaska, fil, rasp och arbetshandskar. Och när klockan var kvart i nio bar det iväg, jag hämtade Margareta och så for vi för att gå kurs i skulptur. När vi kom fram fanns det ingen på plats, vi satt ute och väntade klockan blev tio, det var då kursen skulle börja, men där fanns varken kursledare eller några fler deltagare. Mycket konstigt tyckte vi. Jag såg en nerfallen inbjudan till kursen som jag satte upp på anslagstalvan på väggen. Och då började det tydligen falla ner några poletter i min hjärna, vad är det för datum i dag? jag kollade telefonen .. det är den nittonde. Då förstår jag varför vi sitter där ensamma. Kursen är ju den tjugonde, alltså i morgon söndag. Så då var det bar att vända om och åka hem igen. I morgon får vi göra en omstart. Ja så kan det gå då då man inte har full koll.
Att läsa en bok om och om igen.
Jag har en bok som jag kan läsa om och om igen, den fyller mitt hjärta till brädden med vackra texter och kloka ord. Det är texter som jag gärna delar med mig av. Här är det jag sist läste.
Men först en bild av morgonsolens strålar.
Boken är Profeten av Kahlil Gibran.
